Svante-Gunnel

I början av juni någon gång kommer Sigge förhoppningsvis bli storebror. Därför mår jag väldigt illa just nu, och är väldigt väldigt arg på alla hela tiden. Men ont har jag ännu inte någonstans, så här den första dagen av vecka 11. Och det är jag mycket tacksam för, varje dag, även om jag helst vill gråta för kräkkänslorna som vägrar avta.
Sa jag att jag är dödens trött också.

Summa summarum: allt är ungefär precis som det var med Sigge. Förutom att jag fick sova på nätterna då och mina kollegor inte var så dumma i huvudet.

Och bortsett från gnället så är vi så klart väldigt väldigt glada och förväntansfulla. Och livrädda icke att förglömma.